Jag smyckade väggar
medan du
glänste med tatueringar och
dödens bett talade
på din rygg

Vi var konturlösa
drivande i gryningen

Du var våldsam historia
och jag speglade mig i
glittret av berusningens
andetag

Jag var inte en hand att hålla
och inte en kvinna att gripa

Tiden slog runt och månar gick upp

Vi i ett möte
inte för att mötas
endast för att förlora oss
i oss själva

Bortom förtvivlan
bortom ursinne

konturlösa i gryning