Publicerad 2007-07-31 00:54 av Tessan84

bara för att det är tungt är det inte omöjligt


som dimman som smög tyst genom snåren



så belyser månen natten som solen lämnat åt sitt öde
den skadeskjutna svanen skriker sitt vansinne och sin panik mot himlen

mot molnen

rötterna jagar fötterna som är hala utav blod
och stenarna förnimmer den föregångna tiden

då flickan utan hjärta

älskade i hemlighet




Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Tessan84 med Poeter.se id #6440 innehar upphovsrätten