Den lilla pojken frågade indianhövdingen om han
inte kunde berätta något om livet..
och med förväntansfulla ögon lyssnade pojken..


Indianhövdingen sa: så som du behandlar
din omgivning och dig själv kommer
du att bli behandlad tillbaks,
själsligt andligt och kroppsligt

Vadå sa pojken?

Tålamod; Tålamod är livets dygd
sa indianhövdingen..

Ty allt som lever och andas föds och dör
är en del av oss. Om vi tar hand om träden
så ger de oss luften vi andas, om vi tar hand
om vattnet så ger de oss fisken vi äter, om vi
tar hand om varandra så ger de oss en djupare
själ.att få ta del av någon annans verklighet gör
oss till helare människor och det är genom andra
människor och djur som vi hittar oss själva i evighet.


Människor som vi inte tål är till för att öva vårt
tålamod på.

Kärlek är att se allt som lika, och den rädsla
vi har är till för att gå emot för att växa i ditt inre..
För tar du hand om själen så kan du bli vad du vill,
även en fågel om du så önskar

Vadå, vad menar du sa pojken?

Vi har två vargar i våra bröst den ena står för
kärlek och den andra står för hat, de slås ofta
med varandra för att få kontroll över vår vilken
verklighet vi ska välja att leva i .

Vem vinner sa pojken?

Allt kan vi inte välja en del tar ödet hand om
men den som så du ger mat vinner.

Må ljus och kärlek lysa över dig min pojk..
och glöm inte besegra dina demoner
anars äter dom upp dig..

Tack sa den lille pojken gick därifrån med solen
i själen och med vetskap i blick..