det var vi och natten
i natt så mötte jag dig i drömmen
mitt hår var sådär filmstjärnelockigt
och jag visste att din blick vilade på mig
såsom min vilade på dig
det var bara vi och stjärnorna
och det avlägsna ljudet från musiken på kvarterskrogen
du doftade sensommar och augustiäpplen
och vinden lekte i ditt hår
såsom våra hjärtan lekte tafatt
jag kunde höra dem slå
deras rytmer bildade ljuv musik
som bara vi kunde höra
våra fjäderlätta själar svävade av luften från våra andetag
och ditt klingande skratt var mitt hjärtas egna änglaspel
du bara log
och nattens mörker slukade min otillräcklighet
och alla mina meningslösa ord
och jag förstod att alla tårar jag fällt för dig
blivit en kärlekens önskebrunn,
alla tankar på dig tusen skinande silvermynt på dess botten
och vår spegelbild på den skimrande ytan
men min morgonsol torkade upp önskebrunnen
och jag bländades av mynten som fanns kvar
när dagen slukade vår spegelbild blev jag åter den flicka du inte vill ha
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren kaprifol med Poeter.se id #17090 innehar upphovsrätten