På mitt nattduksbord skulle jag kanske ha kallat det här, men det låter så töntigt

Där ligger Simone de Beauvoir och blänger strängt på mig
-Låtsasfeminist, väser hon
Jag blänger tillbaka och placerar Sartre överst.

Fast Äcklet bara äcklar mig

Jobbigt, jobbigt, jag är nog inte smart nog!

Jaha, jaha jag har så mycket att ta igen

Okej, Solzjenitsyn – bra, bra både cancer och Ivan Denisovitjs
Men sen får ryssarna vara ett tag

Jonas Sammetsögonen Hassen Khemiri

Vad ska man säga? Fantastico! Men det här om att outa sig själv fast ändå inte, vad är det? Och fadersrelationer, varför är det ingen som tjatar om dem, jag bara undrar…


Förresten, det är ett stort nattduksbord, kanske en mindre arbetsbänk, vad vet jag?


Självklart har jag fastnat i Stieg Larsson. Så mycket att en tjock, tung, inbunden en ligger som ett blystod och håller allt på plats.

Så har vi Et velsignet barn
På orginalspråk of course
Norska är jävligt likt svenska
Om man kisar
Eller inte kan stava

Linn Ullman is a fucking genious
Hon skulle få Nobelpriset direkt av mig
Glömde bara att hon är kvinna
Och halvt om halvt svensk, så det är kört!

Nobel ja, Den svarta boken ligger och lurpassar, oläst, men med dragningskraft

Och så grät jag floder, bara grät och grät;
A perfect night to go to China

Kanadickerna kan dom med, herregud!

Den senaste Q-magazine ligger sönderbläddrad och skräpar

Allt har jag inte läst än