fönsterplatsen; ser ut genom glas
far fält förbi vattnet reflekterar solens prismor och bländar mina ögon
det var inte såhär det skulle bli
och jag tänkte att den tidiga hösten aldrig hade varit vackrare förut
inte heller så smärtsam som idag som idag och i morgon
båthamnen och den gamla byggnaden med torn
rösten i mina öron och skogen fredrik allt det där är du vattnet himlen vinden
du bär spår av gröna skogar av timmervagnar på väg norrut
du är de fria fåglarna mot bländande skyar
du är hålet i mitt hjärta som aldrig fylls
du är
du är

jag var