Jag var vid hans sida när han sa adjö till livet och när döden gapade som ett skal. Jag grät när kroppen lämnades åt jordens kärlek och jag lyssnade när hans själ blev fri.
Nattens blomma
När nattens blomma öppnar sig och dödens kronblad sträcker sig mot livet
Då håller du din knutna hand om minnena och tar så minnens kraft för givet.
Jag såg ditt hjärta sträcka sig mot det som var en gång
Jag hörde själen nynna tack… tyst sjöng den dödens sång
När nattens blomma sluter sig och dödens kronblad sakta släcker livet
Din hand har släppt och öppnat sig mot slutet det som så här var skrivet
Jag såg ditt hjärta sträcka sig mot kärleken i vindens språng
Jag hörde själen nynna tack… tyst sjöng den dödens sång
När nattens blomma vissnat ner och dödens vingslag fört dig bortom livet
Din hand har lämnat minnen kvar i vinden och frihet är dig givet
Stum såg jag så din tomma kropp mot tystnaden i jordens fång
Jag hörde själen i ett evigt tack… fritt sjöng den livets sång
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Luminus med Poeter.se id #6663 innehar upphovsrätten