Kenneth gick fram till konditoriet och såg sig försiktigt om, ingen bekant i sikte, sedan sneddade han över gatan för att komma fram till videobutiken och skulle just skjuta upp dörren när han såg att någon där inne var på väg ut.
-Holger, vad gör du här? Har du hyrt någon alldeles ny rulle?
-Kenneth, det var inte igår. Du, jag hyrde en porrfilm igår, den var alldeles enastående. Något verkligt extra, den måste du bara hyra.
-Jaså, vad heter den då?
-VW 2, bröllopsresan.
-Jaså, hmm, vad handlade VW om då?
-Den har jag inte sett. Men du, vi måste ses någon gång och göra nåt ihop, fiska eller så. Nu har jag litet bråttom, men vi hörs av. Hej då.
-Hej då.
Kenneth gick fram till den söta tjejsaren i kassan och frågade efter filmen VW1. Men den hade de inte, däremot hade en kund just lämnat tillbaka VW2, bröllopsresan. Kanske gick den lika bra? När hon gått och hämtat fodralet och satt i kassetten så såg hon väl litet… litet retsam ut?
Kennneth betalade för filmen och gick ut. Efter bara en liten stund stod han i hissen upp till åttonde och fingrade på asken. Den var helt svart, med undantag för de röda bokstäverna med filmtiteln, på baksidan syntes bara var den hörde hemma i butikens utbud och så att den var 93 minuter lång. När han skulle låsa upp dörren till lägenheten blev han medveten om en doft av kanelbullar som strömmade ut genom dörren till någon av hans grannars lägenhet. Han vände sig nästan blixtsnabbt om och hann precis se kärringen Henrikssons kalufs smita undan innan den dörren smet igen med en liten smäll och så kunde han höra kedjan rassla. Jaha, hon bakade alltså igen. Tjuvkikade också förstås. Kunde just undra vad hon stod och fantiserade om under bakningen. När han skulle låsa upp dörren märkte han att det var nyckelknippan till morsan han tankspritt hade fiskat upp ur fel ficka i västen. En gammal fiskeväst i läder och tyg som visserligen var ren men hade sett bättre dagar. Han stoppade tillbaka nycklarna och grävde en stund efter sina egna. Åter igen tittade han på den mystiska asken och undrade över den. En kvart senare hade han slängt av sig kläderna och stod i duschen visslandes på olika låtar han hört på radion tidigare på dagen. Nu var schampot nästan slut igen. Medan han stod och torkade sig framför spegeln i badrummet såg han hur blodsprängda ögonen såg ut. Det hade blivit sent igår. Väl ombytt och inne i köket satte han på kaffe och tog fram ett gammalt wienerbröd ur kylskåpet. Han satte ugnen på hundra grader och lade in brödet på gallret. Det rasslade till i brevlådan ute i hallen och där kom några kort från Tyskland och Rumänien. Polarna var ute och reste en smula på sig. Resten var en elräkning, ett nummer av en datatidning han prenumererade på och så ett kuvert för någon sorts lotteri, ytterligare en räkning och så ett litet vitt kort med texten om någon som påstod sig kunna lösa alla ens problem och så ett telefonnummer.
Med wienerbrödet på en assiett och kaffet i den vanliga ilsket röda muggen med blå ränder på, satte han sig så i läderfåtöljen och satte på teven. När han knäppte på videons fjärrkontroll så var det först bara snö i rutan. Sedan kom det vanliga tjafset om rättigheter och så en liten reklamsnutt om ’Bara brudar i Italienska alperna’. Där kom det så en liten tecknad snutt som fick logon att träda fram och så litet mera text och bild. Sedan visades en gata någonstans och en parkerad folka cabriolet.
Musiken började och så sågs en annan folka köra in och parkera bakom den första. När föraren, en flicka i tjugofemårsåldern och långt svart hår, klivit ut ur bilen så panorerade kameran gatan igen och att flickan försvann tvärs över gatan till ackompanjerandet av förares bilhorn som ’ilsket’ tutade och protesterade mot att hon valde att korsa gatan mellan övergångsställena istället för på något av dem. Sedan hördes en röst och så en till och ett märkligt samtal ägde rum. Bilden visade de bägge folkvagnarna och pratet verkade att komma från dessa båda.
-Du, skulle inte vi mötas redan klockan tio idag?
-Jovisst, men Teresa…
-Du kanske gillar henne mera än mig va? Tycker förstås hon har snyggare fälgar?
-Hon har inga fälgar alls. Hon är ju människa.
-Nåja, plutten. Du kom till slut i alla fall. Nu kommer snart Bruno och då får du allt hänga med.
-Men Teresa då?
-Hon klarar sig allt skall du se. Hon kan väl gå, ta bussen eller lifta.
Se där kommer nu Bruno.
En väldig gråblå Thunderbird gled upp vid sidan av dem och liksom gungade litet med bakvagnen. Den hade en illgrön dörr och ena flygeln var repigt svart.
-Tjänare. Nu bär det iväg. Försök hänga på bäst ni kan.
Bilen krängde till och gled så ut i trafiken igen. Eftersom de fortfarande befann sig i stan så gick det inte så värst fort och de körde under tystnad. De tog en avfart som skulle leda ut på vischan och så dundrade den stora bilen till och ökade farten en smula. VWbilarna hängde raskt på.
-Nu kör vi på så vi hinner i tid, gästerna väntar redan.
-Okay, har du sagt det så, kom nu plutten, du får spotta upp dig litet.
-Kalla mig inte plutten, du vet ju vad jag heter.
-Okay, Tony, det är okay, bli inte sur nu.
-Du, Vera, du kunde gott tagga ner litet nu, det är ju den stora dagen.
Sådär höll de tre bilarna på att käbbla ytterligare nära en kvart medan de dundrade fram så att vägdammet yrde omkring dem. Det fanns ju andra bilar på vägen, men ingen tog vidare notis om dem. Till slut kom de fram till en liten väg som ledde in på en flygplats som verkade övergiven, så när som på en del hangarer med flagnande färg och en del mindre skjul.
En av hangarerna hade dörren öppen och där körde Thunderbirden in följd av de mindre bilarna.
Under tiden hade de tre bilarna blivit rapporterade stulna och ingen gjorde något större väsen av att försöka att börja leta efter dem, de skulle ju ändå dyka upp förr eller senare i samband med något grövre brott. Bakom hangaren låg två människor i det höga gräset och vänslades, det övergick sedan i det gamla välkända inet och utet, men det är ju också en helt annan historia och så vände kameran tillbaka till hangaren. En blå Morris som stod bredvid en röd och svart Buick undrade om det inte skulle hända något snart, de hade i alla fall varit där halva förmiddagen redan. Längst fram stod det en mini och en Rover. När Volkswagenbilarna kört ända fram till dem så kom det en gammal Citroen puttrandes. Rösten kom från denna bil, något sprucken, som om motorblocket skulle till att brista när som helst.
-Vi har samlats här idag för att viga…
Ceremonin pågick för fullt och snart började bilhornen att tuta bröllopsmarschen. Ett ljudligt gnisslande hördes från VWbilarna när de gned front mot front.
Bakom hangaren var människorna nästan klara med sin extas, men så vaknade liksom bruden till och ville ta ett varv till när hon ändå var i gasen. Kameran dröjde sig kvar ett tag där och levde sig verkligen in i vinklar och vrår. Här pumpades det för fullt och ändå fylldes inga däck, bara den där lilla busken med någon dold grottmynning bakom.
Så kunde man återigen se bilarna inne i hangaren och den otroliga fest som pågick därinne. Till slut tog brudparet mod till sig, ropade hej då till dem alla och körde iväg med en massa dockor fästa i ett snöre bakpå vardera bilen. Efter en ganska lång körning som slutade med att de körde in i solnedgången så hamnade de på en stor äng vid en sjö, där tillbringade de natten. Eller försökte i alla fall. När det skulle till att bränna av ordentligt så upptäckte de till sin förfäran att det saknades något. Tony var kanske en Antonia?
Morgonen därpå gled de sida vid sida in på en mack för oljebyte. Några veckor senare kom det en polisbil förbi och så rapporterades det att två av alla de bilar som dagligen stjäls överallt i världen var upphittade.
Kenneth som låg och sov i fåtöljen, gick helt och hållet miste om eftertexterna medan ljuvliga snarkningar fick rummet av vibrera härligt under återstoden av dagen. Kanske drömde han redan om att kunna gå och hyra del 3?