jag är inte ord
jag är smärtan bakom talet
jag är inte luft
jag är det svarta i andetagen

jag ville vara skymning
natten är alltid vackrast och jag ville vara vacker
jag ville vara vatten
regnet jag ville vara regnet rinna nedför ögonfransar

jag är vansinnet
allt det han blundar för
den man aldrig kan ta på
som alltid glider undan rörelsen

jag var omfamningen som aldrig nuddade huden
handen i midjan vid mötet och förbi

jag var sommarens sista dag
jag är din första sorg