Du slog vår värld i spillror
med vrede förintade allt
Du stormade fram så högljutt
gjorde livet ogästvänligt kallt

Men vi lärde oss att se
bortom skymmande fasad
frustrationen, skulden, sorgen
som jäste i bitterhetens bad

Det var du som var liten
Du som var jagad och plågad
Du byggde murar så höga
en ärlighet, väntad - ej vågad

Ännu väntar upplyst morgon
då du vågar se din spegelbild
Då ärlighetens nycklar öppnar
mot frihetsvind så varm, så mild

Och vi väntar och längtar
efter liten som hittar hem
I en värld som stormar högljutt
\"Kom älskade, väntad - kom hem!\"