Det som legat som en ljusning bakom ögonloberna är inte kvar,
det håller inte längre upp de svartmålade fransarnas kam.

Försvunnen i en spiral som envist lutar nedåt,
låter tyngdlagen bestämma dess riktning.

Sipprar det upp lite ljus ibland till pupillen
drar den snabbt ihop sig.

Ska vi avvärja oss mörkret,
eller vänja oss leva utan ljus?