En tyst kväll
och jag lämnar perrongen
himlen ändrar molnen nu
fast den struntar i mig

Så går jag igen
som förlorare på vägen
mitt hjärta kvar i handen
efter alla vänners glada skratt

Och dom säger
du är väl inte gjord som oss
kanske bara lite äldre
du är väl inte dum förstås
kanske bara drömmare

Jag ville mer
än att slå dem från tronen
men det är konstigt med tiden
att ingen räcker till




Och din verklighet
skulle bo i min hand
om det bara inte varit
för kärleken