Publicerad 2005-04-17 21:30 av vissla

Ja, det är väl kanske inte viktigt att det bara var någon meter det handlade om. Och faktiskt den sten som står bakom mig på bilden på min sida. Jag var nio. Och blev räddad.


livrädd

Minns en sten
Där du räddade mig
Jag stod på den
Fiskade lugnet ur sjön.
Och mitt i kastet föll jag.
Du kom springande.
Kära bror.
Du sprang för att rädda mig.
Kilometer av dödsskräck
och stup på miljoner
mil, rakt ned.
Då kom du.
Dina händer och du räddade mig.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren vissla med Poeter.se id #2704 innehar upphovsrätten