Publicerad 2007-09-22 17:45 av Feliciaförsvann

Lördag.


in i dimman

Och så sitter man där igen..
jag vill inte vara den jag är just nu.
Jag hade ju kommit en så lång bit på väg
och så pladask så är man på ruta ett.


Och vad är lycka menar du?
Alla känslor är så diffusa..
hur ska man förklara?
En handling är ju konkret..
en känsla är ju egentligen inte mer än en illusion
en inbilling.

Måste lära mig tro på orden som sägs.
Måste lära mig se blickarna som bränner

min egen värsta fiende, min egen sämsta vän..


Som jag saknat det, den friheten att sitta på en hästrygg.. solens strålar smeker min hud.. vinden viner och tar tag i håret.. blåsten..
jag blir lugn
och jag minns
den jag en gång var.
så lugn.. med så mycket glädje

what have i become?





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Feliciaförsvann med Poeter.se id #16930 innehar upphovsrätten