all denna vrede
samlas i mina
fingrar, tvingar
in orden
till melodier .

Somliga skulle
kalla mig tondöv
men de vet inte
att det är så
sorg faktiskt låter.

Varje gång jag
missar ett ackord
erkänner jag
mitt hjärtas
brist på värme.

Men jag bugar
inför mig själv
som publik och
applåderar
åt min ensamhet.

För vem ska
ge mig ett
kontrakt om
jag inte
spelar äkta?



ibland önskar jag dock att det lät bättre.