Det sitter en gammal man på en sten vid bäckens början ,han hör hur den porlar ungt och friskt ,han hör fågeln kvittra bland trädens kronor och för en sekund blir hans ögon fyllda av tårar ,hans hjärta av minnen från förr

Han öppnar hjärtats dörr en stund på glänt för att berätta för dig om sin resa ,för att berätta om dagar som flytt och tider då allting var annorlunda.

Han berättar om pojken han en gång var som sprang över ängen med blommor till mor ,han berättar om pojken som lekte med stenar vid vägens kant ,han lyser vid minnet av barndomens tid.

Det sitter en gammal man på en sten vid bäckens början ,han nynnar en visa från barndomens dar ,en som han en gång lärde av sin far ,nu är han en gammal grånad man med sorgsen blick och längtan i sin själ men alltid har han kvar den pojke han en gång var

Alltid  har han den pojke som lekte med stenar och kottar ,den pojke som ritade med pinnar i sanden , som drömde om så mycket  i sitt hjärta.