varje liten stock jag gick på
över det stora vattnet
kantrade

många lade rutiga filtar högt upp på klipporna
hmmmade artiga stackars
åt sin leverpastej och sin ost
såg på
och tog påtår vid varje kantrad stock

men den näst sista stocken fäste
tog spjärn mot en bergvägg
den enda stilla vägen
i detta plockepinn

älven drog ett mäkta andetag
spolade rent första parkett
jag klev slutligen i land
och ni fäktade vilt

alla måste betala
det kändes nog då
när er högsta önskan
vältrade över från picnicgaranti till
att få greppa en plåttermos
i vattnet i hopp om att flyta och andas
några minuter till