Publicerad 2007-10-06 00:15 av Lilla jag

Och det värsta är skammen.


Ung flicka utsätts för saker hon inte är redo för

För jag mår illa vid tanken
på vad som hände igårkväll

Vafan, jag pallar inte denna ångest


Hur skulle jag kunna veta att du
Var sån?

Okej, där ljög jag
Jag hade ju faktiskt mina misstankar
 - Men så smidigt tog du dom ifrån mig igen


Fanfanfan


Du va snygg,
Och du hade varit trevlig
Så jag lät dig kyssa mig

Men jag blev rädd när du gjorde för mycke med mig
För snabbt
För hårt
Fel

Dessutom låg jag och tänkte på J och önskade att han skulle komma och ta mig därifrån


Jag vill inte sa jag men du bara smekte mig och viskade i mitt öra:

Lita på mig
Det är på riktigt
Låt mig
Låt mig
Låt mig


Nej sa jag och skakade på huvudet
Försökte ta bort dina händer men även om jag lyckas för en stund var de snart tillbaka igen
På ställen du inte har rätt till


This skin is mine and I will keep it to myself untill
someone worthy come and save my life



Du ser på mig som en docka sa jag,
Jag är ingen docka
Du är verkligen ingen docka
viskade du

Jag vill inte, de kommer inte hända!
Axeptera eller så går jag
 - Du sa inget

Ryckte på axlarna och såg dum ut när jag konstaterade att du bara var ute efter en sak
Jag åkte hem


Du kommer aldrig få träffa mig igen
Du kommer aldrig få röra mig igen


Jag hatar dig för du har gjort mig
 - rädd
Nu vet jag inte ens om jag vill att J ska röra mig


Jag gick innan du han gå hela vägen, men jag stannade för länge
Och idag mår jag åt helvete





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Lilla jag med Poeter.se id #16298 innehar upphovsrätten