Dyrt dagarnas öken betvingar min bringa
blott stunder ett skyfall rår bot
då över dess dyner så blomstrar det ringa
ett törnen vid rasslande fot

Så tung under sanden den kippar,den späda
det skottet som aldrig togs not
min revkronas frukthänge hägrar i träda
men rädslan är allt som fått rot