Köldvita fingrar kramar svarta plasthantag
Rödblåa innanför snöblöta lovikavantar
Bakteriekontakt är allt
Och drömmen om en nystart dunkar
bakom rödgråtna blå

Tystnaden ringer i öronen
som tinnitusbrus av otänkta tankar
Tunnelbaneknaster av ohörda stationer
Vem lyssnar längre till ett rop på hjälp

Vart tar du vägen nu?
Vem förstår en flicka med sönderfärgat hår
Du kallar mig för ängel
Åh, bara lova att du inte tänker gå

Jag har mina otänkta tankar kvar
och bara ekon som svar
Som flickan i dina drömmar
När jag glömmer fråga efter prefix

Kuliss till knastret av en sprucken röst
En betongvärld där alla förnekar tröst
Nedräkningens minuter stundar nu
Ändhållplats och slutstation, var god stig ur

Lämna vagnens gula ljusbubbla
Du har tusen trappsteg kvar
Och jag vågar inte längre falla
Du har satt mig för högt på din pidestal