Har försökt att nå himmelen men dom vill inte ha mig där

blev inte insläppt inte än!

Jag har hamrat mina knytnävar allt vad jag förmådde

och med all kraft i pärleporten

men vad hjälper väl det har ändå inte nån känsel

i mina knogar längre

springer med huvudet mot dess mur för att krossa tegel

men vad hjälper väl det

finns ju inget att slå in längre och inget som kan lossna mer

har gärningar kvar

jag känner hur jag faller och faller och faller

och i min väg krossar jag moln av min fart som löses upp

i miljontals partiklar och det skapas regn

och jag faller och faller och studsar mellan bergen

tills allt är tyst och stilla

och jag är så svag

det är först när jag hör att regnet har hunnit ifatt mig

som jag vill lyfta mitt huvud och låta ösregnet piska

mig i ansiktet när tårarna blandas med regndroppar

som rinner över mitt ledsna ansikte

ty då ser ingen att jag gråter

men jag har så ont

när jag upptäcker att Satan står på mina vingar

jag har erbjudit honom mitt liv mitt kött min jord

mina vingar har han redan bränt under sina klövar

likt en dörmatta där det stod välkommen till helvetet

men min själ får han inte

den behöver jag för att komma in i himmelen

så jag måste slåss men jag har inga vapen så mäktiga

längre ty jag har skrivit slut på alla papper och mina

rader gummin är om intet inga linjaler har jag som

är raka likt en flyktväg och alla mina pennstumpar

är ovässade

ja mina chanser äro små

det är som att vara blind och spela

med djävulen om sin själ

över en match

plockepinn

men jag skall till himmelen

och kommer därför att gå som segrare ur livet genom

ord som klingar som vackrast for oss i vardagen

Kärleken ödmjukt

rättvisa respekt

godhet trohet

friheten

hopp

ro

Och Satan såg själv hur dessa ord formade och bildade

mina nya vingar! så han gav upp när han såg hur stark

och stolt jag bar upp dom och skamset och slagen

försvann han ner i underjorden igen

och jag fick min själ åter