I vinternattens hårda köld ,när istapparna bildas utav himlens frusna tårar ,då spelar hon lyra med bleka fingrar för alla dem som bor i köldens famn ,för alla dem som är i hungerns grepp ,för alla dem som skulle önska sig en plats i värmen.

I den silverbeströdda vägens närhet ,dansar nattens vackra fe ,för dem som sover under stjärnornas ögon ,för de som är ensamna kvar. Hon vakar över dem så säger man. I vinternattens hårda köld ,när istapparna bildas utav himlens frusna tårar ,då spelar hon lyra ,för de ensamna änglarna ,ja då är hon här hos alla.