kanske var det hotellen,
de nakna väggarna

eller ditt hår
korpsvart
ihoptvinnat
med natten


när du
lekte med det, kära du
mellan fingertopparna

stal du alltid en bit av mig




kanske var det drogerna,
den ständigt
flytande
kroppen

eller sagorna
där jag skimrade

jag trodde på, föll för



alltid var det nåt med dig:
en rörelse
i tarmen
i livmodern

styvnaden
i dina bröstvårtor
fick mig alltid
ur balans

men under dina meningar
såg jag ditt språk

ditt språk
du vårdade så ömt




och så ditt leende
öra till öra

som dolde din agenda

blänkte till när tungan
letade sig neråt

du var oftast redan våt


och du var vacker
när du kom
när du gick
när du kom hårt




och du knyter ihop
dina händer nu

döljer skärsåren
det torkade blodet

ditt förflutna
ditt bagage

det som var jag



och månen är viktlös
som en pupill
guds egentliga öga
som betraktar dig
där du går på dina slarviga ben
där du ragglar fram

där du går hem med nån






och jag går ut inatt igen
levern sjunger
ögonen lyser

och jag ser alla änglar och grottmänniskor
deras fötter
som går i cirklar
som jagar sig själva

jag ser kvart i fem-drinkarna
som lämnas halvtomma
för att sexdriften
ska fungera

tar en taxi till en vän

till tröst
och vin


och jag knäpper upp
dina händer
i mitt huvud nu snart

och ser

den där flickan
jag en gång delade allt med

men nu bara förlusten