du är ensam i den värld
som slukar dina drömmar och händer
och hur du än vrider och vänder
på ditt liv
så finns inget kvar
utom smärtan

du tar genvägar genom alla
livets gränder
och du dövar dina tankar
med vallmorus
Isen smälter på din tunga
och sedan
kysser du mig

jag vårdar dina
smärtande ben
och lindar dina nerver i bomull
ändå kan du aldrig möta livet
med vinden i håret
och ansiktet rent
av oskuld

och jag saknar din gestalt
varje gång jag vaknar upp
från ruset...