Sluta kasta sten i mitt hjärta.
Dina ord gråter sönder mina ögon.

Mina händer är kalla,
och huvudvärken dödar alla tankar.

\'Ge mig mina rakblad!\' vill jag skrika.
Men jag har dom precis här,
i mina händer.

Men det är fortfarande något jag saknar.
Jag saknar dig,
alltid hela tiden förevigt.

Den rosa luggen lägger sig i mina tårade ögon.
Min mun viskar \'bränn horan. bränn dig själv slyna!\'
Men det är inte mina ord.
Det är dina.

Det är orden jag låter dig skrika i mitt öra.
Jag låter dig utplåna mina känslor.
Jag låter dig skära sönder min tunna hud.
Och sedan förinta mig helt genom att säga;



\'jag älskar dig\'.