Det finns inga garantier i livet och det vet vi. Det lärde vi oss för länge sedan och framförallt alldeles nyss. Men vi lever inte som vi borde och vi blir som dem vi lovade att aldrig vara som.
En explosion av frustration och samvete rinner längs min samhetslena ryggrad och jag känner mig svagare än någonsin. Vi vill så gärna fullfölja våra löften men de bryts lättare och fortare än vad vi anat eller trott. Ingenting är som det en gång var och vi är inte ens sanna mot oss själva längre.