De kallar oss de nakna människorna

kanske för att vi aldrig väljer dölja sanningen

kanske för att vi aldrig vill föreställa oss

bara vara precis lika starka som stål

eller svaga som våris över en sjö

det kallar oss de nakna människorna

de som vågar vara skörare än glas

de som vågar gå i kras

och gråta

och bara älska andra som de är