Jag som hade lovat mig själv ,att aldrig skulle jag bli som de andra, 

aldrig skulle jag väl börja drömma mig längre bort än jag kan nå

Aldrig skulle jag väl börja glömma allt vad tid och rum heter ,aldrig skulle jag väl bli förtrollad precis som alla andra blir.

Jag som hade lovat mig själv ,att aldrig skulle jag bli alldeles som jag var någon annan stans bortom ,vett och sans

Aldrig skulle jag se stjärnorna som diamanter ,

aldrig vara varm fastän det är kallt.

Jag skulle ju aldrig bli så här ,det känns som jag bara drömmer

,som om allting är en vacker sång, och fastän regnet öser är jag ändå helt förtrollad ,jag kan bara säga ,jag som lovade att ingen skulle få stjäla mitt hjärta ,att ingen skulle få mig bli såhär och ändå har det hänt och tack så oändligt för det ,tack så oändligt för det.