Ångesten kryper i mig,
som spindlar instängda i en bur.
I mig.

Döda ångesten,
stick hål på lögnen!

Jag ristar hjärtan i mina armar,
men dom blir aldrig så vackra som dom blev,
då jag tänkte på dig, och visste att du tänkte på mig.
Jag hittar dig inte längre i mina drömmar,
som jag så väl sparade för dina andetag.
Du brukade drömma om mig med,
men nu har vi båda vaknat.

Kärleken som jag trodde du gav mig,
existerade aldrig på vintergatan.
Jag fryser ihjäl
och bara ångesten älskar mig nu.

Falska rakblad, ljuger med sina vassa kanter.
Jag viskar ljudlöst



hjälp mig.