Timmarna går så erbarmligt fort

vid arbete mot klockans gång

tid som förut temporärt har utgjort

din arbetstids eget försprång

springer så snabbt som aldrig förut

jagar på, minut för minut

klockan blir arbetets distraktion

händelsers sekvensdimension 

December må vara höst i år

men är sig ändå ganska lik

med årsbokslutets problematik

varje arbetsflits budgetår

Vi strävar så träget i december

vill hinna med allt och lite till

även vad vi inte hann i november

och avkopplande fritid därtill

Vi arbetar idogt mot våra mål

i vårt budgetgagns akropol

tidens fart blir metafysik

och till roande vardagssymbolik

nuet, som nyss var faktisk realitet,

har passerat blixtsnabbt revy

vår gräns mot gårdagens tvärsäkerhet

ger framtidens huvudbry

Tiden möjliggör dock förändring

i vårt budgetårs verksamhet

erbjuder tidsbristens helomvändning

där många andra skulle gå bet

för om vi flyttar vårt årsbokslut

bryter budgetåret sommartid

förändrar planeringen resolut

kan vi väl lättare bli klara i tid?

(en lösning blott temporärt!) 

;)

Vår kollega ler som en ämbetsman

underfundigt åt vårt geniala drag

men åtskilliga här anser minsann

det kan minska vårt övertidsuttag

Men att sommartid bryta vårt räkenskapsår

att reformera vår budgetceremoni

förändrar ändå inte vårt arbetstidsår

berör blott vårt spörsmåls periferi

Knappast förändras väl tiden

varken våra timmar, dagar eller år

av att förlägga bokslutstiden

olikt dagens räkenskapsår?

Vår årliga bokslutsprocedur

bryts därför alltjämt vid nyår

Vid nästa kraftiga högkonjunkur

lyfts frågan åter  - om vi får...

                  *

© Birgitta Wäppling, 2007