fängslad av sin tid
Hon grät tårar för det hennes hjärta har mist ,hon grät tårar för den sorg som hon bar ,för det stängde de dörren ,skrev att hon inte skulle vara ibland andra och slängde nyckeln till frihet i förtvivlans djupa brunn.
Hon grät för det som kändes ont i hennes hjärta ,hon rensade ut sin inre smärta ,men för det stängde de dörren och låste igen ,hon ska inte vara bland andra mer .
Men vad visste de om sorgens hårda grepp ,vad visste de om hjärtats egen hemlighet ,vad visste de om människor då ?
Vad kunde de förstå om sorgens grymhet ,att tårar fräter i en människas bröst som syra mot skinnet ,vad kunde de om tårar då?
Hon grät tårar ,hon rensade sitt inre ,men det tyckte de var skam ,det tyckte de var värt att rädas för
men vad visste de om kärlek då ,vad kunde de om själen då? ,de stängde dörren och sade Du ska inte vara ute mer.
*
Det var inte kylan de behövde
det var värmens hand
någon som förstod att tårar det är inte fel
ja någon som förstod var allt de ville ha.
*
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren ~~*MariamAurore*~~ med Poeter.se id #18590 innehar upphovsrätten