Med tulpaner av
svart frost
i mina fickor
cyklar jag i cirklar
för att försvinna.

Men jag känner
skuldkänslor och cyklar
omkull bredvid
övergångsstället
och måste halta hem.

Och sedan häller
folket sina
tyngder på mig
medan jag ylar
efter plåster.

Allesammans
trycker ner mig
och jag känner
mig så
otillräcklig att
jag inte orkar
ta några initiativ mer.

Otillräckliga jag.