Jag ser mig gå på gatan

bland brustna hjärtan och sår

det gör ont som bara satan

det har det inte gjort på år


Jag går ensam i ett museum

bland spruckna statyer och död

jag ligger halvdöd i Colluseum

jag är ett barn i stor nöd


snaran knyts runt balken

nedanför står en man

så som svalorna lämnade marken

så lämnade jag min skam


jag läste något om att vara fet

i Vetenskapens Värld

någonting som alla vet

och dom högg mig ner med svärd


du luktar vatten och granit

du är vacker som få

du luktar ensamhet och skit

men jag saknar dig ändå