som en död blindbock

försvarade du

ditt förorenade rena

lakansväv

tvinnat

till oigenkännlighet

och alla hål däri

malätna

alla självspruckna revor

allt försvarade du

och påstod något vingligt jag aldrig förstod

När det gått så långt

blev ditt val enkelt

Lakansväven

det svalkande vita

fruktburna

längtande gåva

vingklädda bädd

virades i trasor

och täckte dina ögon

det var nog bäst så