Era näsben skriver rader av förföljda ord
som lutar sig mot gruset
åtskilda tillsammans med stoftet
av förlorade tårar

slingrar mig förbi alla
Kyssar. Blickar. Barnvagnar.
ser hur deras beklädda kroppar
går framåt steglöst

Tänker bakåt
och ursäktar min framfart
tappar stegen
när jag rusar förbi

Försöker fundera ut
hur han kysser henne hemma
hemligt

Och om Carlingskillen
pratade med mig eller
klänningen

Vill sätta in musiken
i den sura munnen
bredvid mig på bussen.

Men jag var kall
och frös min svenska köld
Utan minsta utstrålning
stampade jag takten till
bussens vibrerande tomgång.