Publicerad 2008-01-02 12:13 av coffe

processen knastrar och hjärtat kastar


Varje del av min kropp


Att vara mänsklig är att var ofullständig, omättlig och sårbar
och i högsta grad en motsägelsefull kärlekskrank

Ändå går vi omkring och tror att vi är fullständigt korrekta
orädda och självsäkert mättade på allt vad livet ger

Jag tror att vi är både onda och goda i botten av kärnan
liksom kärleksfulla, samspelta och frihetssökande

Det ligger i mitt intresse att undersöka ,veta, känna och förstå
Jag tror att människan behöver få va svag, brytas ner och
be om hjälp för att kastas upp på nästa nivå av självinsikt

Ty jag är en ofullständig liten och rädd men vacker och
värdefull människa som vill väcka frågor med stor innebörd

Ty framtidens mänskliga maskiner av okänslig materia
behöver frågor till sin matrialistiska värld av cyniska svar

När jag ransakar mitt hjärta så vet jag att den enda sanna
vägen är sårbarhetens strålande styrka och det är den som ger mig liv

När jag klarar av att lida och visa mig ofullständig och sårbar då,
just då börjar miraklerna och kärleken till livet rinner som en flod
i min blod

Här började mitt liv,
min utveckling

Här börjar min kunskap,
min styrka och mitt hopp

mitt blod värms till månens sken
och min stjärnhimmel genomsyrar
varje del av min kropp





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren coffe med Poeter.se id #11478 innehar upphovsrätten