I nattens tysta mörker
ses gatlyktans flammande sken
gasljuset slickar sin flamma mot glaset
suckar stilla en stund

två människor i natten
går gatan fram med tomma blickar
en doft av cigarr och cogniac
av dyraste sort följer med

gränderna är kyliga
nakna och karga
skräcken stiger i fönstren i natt

ylande vargar
tysta skrik
natten är skrämmande nu
de går längs gatan
på väg mot en bil i natten
gengasen puttrar
ryker i natten

frosten biter i varje kind
natten verkar skrämmande nu

korten på bordet
esset ur rockärmen
svälj din stolhet
erkänn att jag hade
bästa kortet

natten är ensam nu
gatlyktan flämtar
tyst

och en doft av
natten sitter ännu kvar
i mina ondulerade lockar