Om och om igen höjer hon sitt glas.
För en stund helt sorglös och fri.
Skrattande och bubblande av liv.
Släpper fram flickan som finns inuti.
Hon blir full, ut kommer sanningen
till fel person men hon kan ej låta bli.

Ut sipprar alla mörka tankar hon bär,
Tårar strömmar ner på hennes kind.
Ett telefon samtal får henne att vakna,
ångesten känns som en kall vind.
Paniken växer, en tanklös lögn
och hon flyr som en skrämd hind.

Dumt men inte patetiskt,
inte sjuk bara full.
Tvär vändling, inget konstigt,
för glädjens skull.
Den sista att döma henne
borde vara \"han\".
En riktiga vän ursäktar meningen
som var osann.
Alla kan handla fel när man
blott panik känner.
Ingen ska behöva försvara
fel inför vänner.