Du är musiken

såsom djupaste sorg

bär du min smärtas toner

och som upprymt sprittande eufori

lyfter du min glädjes harmonier

utan blotta tvekan

för i mina ögon

var du aldrig smärtans orsak

bara instrumentet

som vidrör förtvivlan i dess sorgdräkt

men aldrig själva sorgen

bakom kakafonierna av oupplösta dissonanser

och sedan du färgsatte dina toner,

omgav dem med skiraste guldkant

och klädde lyckan i solskenets klangfärger och harmonier

är du inte längre bara instrumentet

som vibrerar av förtjusning

när du får tonerna att skälva i våra maggropar

du är också en del av livsglädjen

som melodiöst skapar

droppformade toner i stilla solregn

som sprider dem

med ett smittande leende när livet leker

och som tröstar och uppmuntrar oss

när vi gråter

alltmedan livet har

sin stilla, sällsamma gång

© Birgitta Wäppling, 13 januari 2008