Publicerad 2008-01-21 13:52 av miss_me




Genom mig lever du

Du såg soldater på våran garageuppfart.
Ljusa örngott fick svarta mascarafläckar var natt.
Du älskade att måla horisonten
men såg den aldrig levande.

Din röst var så mjuk
runda armar runt mig ömt

Vad gick fel från början

När själen och hjärtat blir till dimma
finns inget bot
Efter alla år

Ditt stafli står i mitt rum
väntar på dina rörande penseldrag






Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren miss_me med Poeter.se id #3151 innehar upphovsrätten