och kajorna placerade sig på rad

som bildade de kö till ditt kvarlämnade kadaver

som stod de i tur på väntelistan

sin egen tur

till resterna av dig

utan nummerlapp

och världen vände bort sin blick

lät tiden trumma vidare

som om ingenting hade hänt

utan respekt

för den okände soldat

som leddes ner i graven

och föll

- oförmögen att sedan orka resa sig

allt medan lägerfångarna

- varandras forna bundsförvanter -

betraktade det tragiska skådespelet

ur straffarbetets ögonvrå

och inte längre klarade mer

än att bidra till sin egen överlevnad

i timma

som lades till timma

allt medan deras spadar grävde

ännu en grop

som småningom växte

till nästa massgrav

och där

- som om botten inte vore nådd -

slukades medfångarna

och slutligen kanske

även de själva

i misströstans fulla bråddjup

utan att de verkliga förövarna

ens frågat om lov

det är då den civila olydnaden reser sig

en nyanländ fånge trotsar uppgivenheten

och hoppet tänds

© Birgitta Wäppling, 23 januari, 2008