Nu lovar jag att inte skriva mer jobbiga texter den här …
Nu lovar jag att inte skriva mer jobbiga texter den här … veckan > vn; VN. Utöver en kort en, denna, förstås. Nämnde (termen; TN) sproke i senaste essän, prosaberättelsen, vad ni nu vill, etiketten är fri. Nå, tre bokstäver vågrätt, ingen enda siffra, dessbättre. Hur kort kan ett objekt bli? En förnuftig fråga, att börja fundera på.
Matte handlar, förvisso, om att inte konstruera fel i modellerna, det man jobbar = arbetar med, logiskt nog. Således? Således läser man inte längre än till (det; DT) 1:a = första felet, i en logisk-matematisk avhandling. Så hemskt mycket extra tid har man väl inte, som logiker, matematiker, ingen hår-fin gräns. Kolla hår-fin … jobbar en gnutta med hår-fin strax. Plockar väck (dialektalt, DT) h och f … får år-fi … som logiskt result@. Okejar förkortningen? Ja, jag okejar, förstås. Nå, nu åker å och i väck, och kvar finns r-f som är tre tecken (bokstäver; BR) vågrätt. Ganska mycket, logiskt sett.
Före r-f … finns en (liten; LN) glugg i texten, ofta benämnd space i mina texter, essäer, stop. Före stop? Ett space eller en glugg. Lägg märke till att texten nu innehåller rejält tätt (frekvent; FT) med svårlästa teckenföljder, sekvenser. Kom ihåg? Sproken, min sproke. En följd av åkomman ifråga är/blev att … läsprocessen … blev svårare än tidigare, förut, stop. I skrivandet ingår även läsande, lite överflödigt att påpeka, måhända, eventuellt. Men som matematisk logiker (ml; ML) måste man vara (ganska; GA) petig > pg; PG. Ofta placerar jag förkortningar = förkortningarna … sent i meningen, meningarna, stop. En liten stopkod (stoppkod; SD) kostar … ostar = 28+ … star = * … startar … nu blev det fel? Nej. Men det blev för råddigt? Ja, måhända.
Sent i meningen = meningarna … bättre så … placerar jag förkortningarna (bf; BF) vilket gynnar (j; J) skrivprocessen > sn; SN. Ett kilometer-långt objekt blir, således, inte längre som förkortning än ett futtigt = ynkligt objekt som ja > ja; JA. Nå, vilken månad nu, enligt kalendern? Exakt, precis, jag behöver (måste; ME) inte notera det du = you vet, perfekt > pt; PT. Sätter 46 = punkt > pt; PT. Vartenda tecken har? Ett numeriskt värde = VAL … i en teckentabell, tämligen omfångsrik > ok; OK. Även < space är numeriskt låst, förstås, n@URLigtvis, utan tvekan > tn; TN.
Space = space = SP = sp = 32 … decimalnumeriskt, också en käpphäst. Sätter samman 46 … 32 … får 4632 … som jag kan foga in i (1; 49) en formel. Eller, måhända, en kalkyl. Tyvärr, det blev en (ganska; ~] [e; E) lång text, ändå.
4632/2 > 2000 … lite på en höft, ett ungefär, observera \"det där med t-genus och n-genus\" i svenska språket, tack. Nu var det 2000 … således. Även 2000 kan få en kortform (obs; OBS) … 2000 > 20; 20. Så får det bli, det fungerar nog > ng; NG.
Tja, 20 passar perfekt i en datering. 20080129 … åtta tecken vågrätt. Linjärt tänkt, linjärt skrivet, formuler@. Skriver skrivet = written … flyttar ten till osten … typ cheddar etc > ec; EC. Förkortar 20080129 > 29; 29. Sätter 29 = T … stop. Och ett skutt (jump; JP) mellan 48 = 0 = false (f; F) … och 96-1 = 95 = _ får ni stå ut med nu, ursäkta tjatet, snudd på pedanteri > pi; PI. Eftersom (tecknet; TT) _ är mkt pt = praktiskt … så? Så __ __ __ … bigram, teckenpar, även det där. Sist i senaste meningen? Ett objekt __ vars egenskap är jämn > jn; JN. Nå, sist i senaste meningen? Ett objekt … vars egenskap är ojämn > on; ON. Och on är, tämligen, lätt att placera i en svensk namnförteckning > ng; NG. Men, poetiskt nog och lite trevligare, jag placerar (bigrammet; BT) on i (objektet; OT) citronfjäril > cl; CL.
Borde väl knåpa till en sonett nu, eller en haiku … men jag skriver POOL 4 = 4 LOOP = återkoppling istället, före nej > nj; NJ.
Korrekturläser, garanter@, inte.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren farbror zwed med Poeter.se id #16728 innehar upphovsrätten