Vad gör jag vid slutet av en evighet från nu?
Finns det ens ett svar?




Om allt förflutet skrämmer så är det ingenting mot framtidens mäktiga händer som sakta slingrar sina fingrar runt mig, fingrar som får mig att vilja sluta andas, vilja sluta titta på världen runt om mig.
Vem ska man fråga om framtiden, om sig själv, om skickligheten att \'\'välja rätt\'\'? Vad är egentligen verklighet, och kan man verkligen i verkligheten välja vem man är, vem man vill vara och vem man ska bli?

Om det förflutna skrämmer så är det ingenting mot vad nästa ögonblick och stund innebär för resten av mitt liv..