Publicerad 2008-02-04 21:47 av LenaG




ljusår av undran

rakt in sprudlade hon
i dina sköra andetag
ett tag var ditt liv
ett hopplöst leende

att stå så upprätt
och ändå falla
in i sig själv

så sa hon
att hon ville leva

en storslagen flicka plockade fram ljusår av undran
hon hade burit dem i ett veck av sin kjol
över blommornas alldeles egna äng
riste en gammal kvinnas svar

hittade hon aldrig sprickan
som lät hennes sång tränga in i dig?
stod det inte i hennes makt
att sväva genom det hon stulit?

ditt leende gled ljust genom sprickan
som en slända utan natt





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren LenaG med Poeter.se id #21093 innehar upphovsrätten