jag måste vila mina ögon

från dig du

tar allt ifrån mig med dina mungipor

allt eller inget

gröna vågor på din kind

men ändå

det finns hopp i dina mjuka händer

ibland ler du och då

gråter jag sånger av vemod

allt eller inget

sa du

så hur kan du ta mig till paradiset

utan att följa med?

jag ristar förståelse i ditt ansikte

för du vet,

världen väntar på dig