Är det nu jag försvinner?
Tynar bort, lite mer för varje andetag jag tar.
Kommer aldrig bli densamme igen.
Hur mycket jag än försöker.

Om du planerat försvinna helt ur mitt liv
kanske allt blivit lättare,
tänkte jag ett tag.

Men sen kom du och bekräftade
det obegripliga.

Jag förstår mig inte på dig
och ännu mindre
förstår jag mig på mig själv.

Plötsligt blev
ALLT som var så bra
så ofattbart fel.

Jag har inte ens förstått vad som hände.

Har aldrig känt såhär förut.
Det går inte att skaka av sig.

Du finns överallt,
var jag än går är du med mig.
Men samtidigt är du längre bort än nånsin förr.

Jag önskar jag kunde säga det till dig,
men snart är det försent.
Snart har både du och jag tynat bort.



och snart är vi säkert glömda
(av alla utom oss)