ont kan aldrig mer
den ljusgula strimman
bara den
och hans hand över mörkret

vi visste aldrig hur ont det gjorde
i allt det ljusa
hur skulle vi kunna veta?

vet
att min smekning flyger
genom tid och ett rum som finns
här

hur är numera min enda fråga
jag andas den genom ett vatten
nyupptäckt som en dag

hur
att hänga här
i denna sträng av luft

mitt bäckens längtan mot jorden
att jag inte orkar vara
fri