jag vaggade natten
i öppen famn
jag svalde sorgen
liksom tårarna
föll i dikeerna
för att torka
i solens ögon

jag vaggade natten
mellan tystnadens
viskanden
jag svalde sorgen
sammanbiten
trött och sliten

jag vaggade natten
mellan månens strålar
trots att glaset på ytan sprack

det var så skört
av tårararnas beröring