När kvällen börjat lägga sig till ro

och hymners sång har tystnat helt i vinden

då smeker sömnen sakta mig på kinden

och vaggar nog till dröms igen månntro

Väl framme invid drömmars skira bro

hörs eken sjunga flerstämd sång med linden 

tills någon öppnar tveklöst skymningsgrinden

på glänt till drömspel som de anförtro 

till oss när nattens timmar ännu dröjer

då stilla kvällning vilsamt stannar kvar

och natten trolskt bejakar varje dröm



se vindfläkt blir till sanningen som var

och naket självrannsakan sig förtöjer

dock bjuder natten trotsigt sitt beröm

© Birgitta Wäppling, 10 februari 2008