Du och staden sover än
under nattens lugnande händer.
Du andas likt ett barn,
ovetandes om tårarna som föll
från henne, från honom, från dem -
från alla som log och sa
”Nej då, jag har aldrig varit olycklig”.

Jag smakar på dina andetag,
ditt namn och mina ord, innan jag går.
Det är nog bäst att du inte
vet var jag är den här morgonen

för det vet nog inte ens jag.
Imorgon flyger fåglarna aldrig mer.